För 2 och 1/2 år sedan, hittade en gammal klasskamrat mig på den berömda sidan facebook.

Och det är alltid kul att se vad det blev av dem, man gått i samma klass med genom livet. Vi bestämde oss för att vi kunde träffas över en fika eller kanske en glass under sommaren, antingen i Kristianstad eller varför inte i min stad Malmö.

Under sommaren försökte vi få till några träffar men ödet ville annat. Min farbror dog tex en av gångerna, tåget fr Malmö till Kristianstad havererade i Eslöv, så det blev en öl där istället. Till sist gav jag nog upp lite och killen i sig dejtade lite så vår "dejt" skulle nog rinna ut i sanden. Och sommaren tog slut men kontakten bestod ändock men ingen träff. Vi försökte få ihop en träff till men då var det han som ställde in. 

Så en dag var jag på ishockey och på vägen hem hade jag fått ett meddelande på FB från Daniel. Han hade förslag på datum och eftersom vi nu hade ställt in så många gånger, skulle dejten innehålla middag och alkohol med. Datumet blev satt till 20 november.

Det blev en spänd väntan på att träffa Daniel, vi skulle börja med att han kom hem och titta på mitt palats på 38, 5 kvm... Daniel kom vi sa hej, satte oss i soffan och drack lite kaffe och pratade. Det var så enormt lätt att prata med honom och de var ganska mkt av daniel kvar sen skolan fast äldre och mognare.

Efteråt gjorde vi stan, fikade och spelade bowling. Under kvällen blev det middag med vin och öl och nånting hände. Jag har med handen på hjärtat tänkte en del på Daniel genom åren, mest för att jag fortfarande har en julklapp jag bytte till mig i 4an kvar(som han köpt) och för att han faktiskt fyller år på ett himla lätt datum. Så varje gång det datumet varit har tankarna gått till honom.

Nu satt jag där på en restaurang med honom, 18 år efter att vi setts sist och allt flöt på, inga konstigheter. När vi gjorde oss klara för att gå upptäcker vi att vi är sist kvar...

Från den 20 november kan jag stolt kalla mig för Daniels flickvän. Vi hade ju ett avstånd mellan oss på 10 mil men det löste jag genom att pendla som en tok fram och tillbaka. Våra familjer blandades in så småningom och till sist var steget redo för mig att träffa hans dotter. Det gick jättebra och allt kändes perfekt. Men så kan de väl ändå inte var, inget är väl perfekt..

Följande sommar togs beslutet att vi skulle bli sambo men först ska vi vara tillsammans i 1 år. Jag måste ju säga upp mig, få bort min lägenhet etc. Vi satte datumet 1/1-2012 som inflyttningsdatum. Jag sa upp mig och skulle avsluta med 3 veckor semester så att jag han packa etc. Min lägenhet togs över av en vän. 

I december, samma helg jag flyttade upp ( ja, vi tjuvade lite) tog jag ett gravtest för jag hade mått lite illa på jobbet några dagar och haft ont i magen. Vi hade egentligen inte ens satsat fullt ut på att bli gravida, bara tajmat en gång faktiskt.. Därför blev vi nog båda chockade över att det visade sig att jag var gravid. OVERKLIGT!! Det hade jag aldrig trott ett år tidigare.

I januari började jag ett nytt jobb, som förskollärare, en helt ny utmaning men det kändes så rätt. JAg försökte samtidigt vänja mig vid att inte bo i en stor stad längre utan långt ute på landet med höns och få grannar. Men jag är ju uppväxt så, så det gick bra. Och mitt i allt skrev jag in mig på bilskola för att ta körkortet. 

Hela våren rusade förbi känns det som, magen växte jobbet flöt på och i maj tog jag mitt körkort.

Nu är det augusti, den 20e augusti. Min mage växer än, trots att det lilla livet skulle varit här redan. Jag är fortfaradne lika lycklig med min Daniel och inte ett dugg orolig över vad framtidne har att erbjuda. 

Och livet på landet är ganska skönt!

Men om någon sagt till mig för ynka 2 år sedan att jag skulle sitta i Fjälkinge av alla ställen, höggravid och att min fd klasskamrat daniel är den som är pappa, så hade jag inte satsat en krona på det.

Så tänk vad livet kan ta en oväntad vändning!

För en herrans massa år sedan hade jag en blogg tillsammans med en tjejkompis, som användes flitigt.

Sen började jag blogga för olika sportsidor om ishockey och då, då dog mitt intresse så småningom när det gäller bloggar. 

Men nu är jag föräldraledig, dock utan bebis än så länge och har tid över att faktiskt knåpa ner några rader då och då. Dessutom tänker jag att mina vänner all over Sweeeden kan följa mig här om de vill. 

Och då jag förhoppningsvis snart kommer ha en liten knådd här hemma, tänkte jag utnyttja detta forum till att promota honom, så slipper folk se allt på fb! Givetvis kommer det en och annan bild där med.

Och just det, det kommer inte bara handla om bebis hela tiden, nä en och annan rad kommer vara om helt vardagliga saker som ishockey, mitt liv, jobbsökande etc. Oj, vad kul det låter....

Men hoppas ni ändå väljer att följa med i mitt helt vanliga men ibland knasiga liv!

Nu kör vi!!